Klockan var något på förmiddagen och jag hörde ett plask från vattnet. Jag tittade ner mot bassängen och jag såg denna orangeklädda människa sjunka ner mot botten. Det fanns massor av badvakter, men ingen hörde eller lade märke till detta. Jag var tvungen att ta saken i egna händer!
Jag hoppade ner i poolen och började simma ner mot djupet. Trycket ökade, nu så var jag vid botten. Jag tog tag om mannen som nu låg medvetslös i det blå. Simmades mot ytan så slogs av en extrem huvudvärk. Kändes som om mitt huvudet var på väg att implodera.
Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att bassängkanten var borta! Jag kisade med ögonen och fick syn på något, ja. Det måste ha vart kanten. Det var bara att simma, simma, simma.
Nu så var det inte långt kvar, kanske 25 meter. Hela kroppen värkte. Inte långt kvar, snart så är det över... Helt plötsligt så försvann kanten! Den var nu åtminstonde lika långt bort som innan. Åter igen så var det bara att simma...
Lurendrejeri.
fredag 5 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar