Musiken ljuder i mina öron. Jag tittar ut över rummet. En stor härd utav människor, alla här för den stora platta konstantbildvisaren med ljud.
P datorerar nätet med hjälp av R, vars härligaste T börjar bli otålig. C och M sitter och fnittrar, A lyssnar ivert. Snart är hela rummet fullt med ljudligheten ifrån allas talluckor.
lördag 20 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Livräddning
Klockan var något på förmiddagen och jag hörde ett plask från vattnet. Jag tittade ner mot bassängen och jag såg denna orangeklädda människa sjunka ner mot botten. Det fanns massor av badvakter, men ingen hörde eller lade märke till detta. Jag var tvungen att ta saken i egna händer!
Jag hoppade ner i poolen och började simma ner mot djupet. Trycket ökade, nu så var jag vid botten. Jag tog tag om mannen som nu låg medvetslös i det blå. Simmades mot ytan så slogs av en extrem huvudvärk. Kändes som om mitt huvudet var på väg att implodera.
Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att bassängkanten var borta! Jag kisade med ögonen och fick syn på något, ja. Det måste ha vart kanten. Det var bara att simma, simma, simma.
Nu så var det inte långt kvar, kanske 25 meter. Hela kroppen värkte. Inte långt kvar, snart så är det över... Helt plötsligt så försvann kanten! Den var nu åtminstonde lika långt bort som innan. Åter igen så var det bara att simma...
Lurendrejeri.
Jag hoppade ner i poolen och började simma ner mot djupet. Trycket ökade, nu så var jag vid botten. Jag tog tag om mannen som nu låg medvetslös i det blå. Simmades mot ytan så slogs av en extrem huvudvärk. Kändes som om mitt huvudet var på väg att implodera.
Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att bassängkanten var borta! Jag kisade med ögonen och fick syn på något, ja. Det måste ha vart kanten. Det var bara att simma, simma, simma.
Nu så var det inte långt kvar, kanske 25 meter. Hela kroppen värkte. Inte långt kvar, snart så är det över... Helt plötsligt så försvann kanten! Den var nu åtminstonde lika långt bort som innan. Åter igen så var det bara att simma...
Lurendrejeri.
onsdag 3 februari 2010
Biografi
Jesper Andersson (1994-2010)
Allt började på Motala BB där The Man, Jesper Andersson, för första gången fick se ljuset. Redan då så visste han att detta kommer bli ett sjuhelvetes jävla äventyr!
Inte lång tid senare, vid 16 års ålder, så avled Jesper på grund av musarm. En relativt plågsam död, men han dog lyckligt.
Efter många granskningar så har man kunnat definera hela hans liv med endast ett kort ord. Revolutionerande.
Allt började på Motala BB där The Man, Jesper Andersson, för första gången fick se ljuset. Redan då så visste han att detta kommer bli ett sjuhelvetes jävla äventyr!
Inte lång tid senare, vid 16 års ålder, så avled Jesper på grund av musarm. En relativt plågsam död, men han dog lyckligt.
Efter många granskningar så har man kunnat definera hela hans liv med endast ett kort ord. Revolutionerande.
måndag 1 februari 2010
Catnip
Det är en lugn kväll för katten Flisan som strosar omkring lugnt och prydligt på vardagsrumsgolvet. Plötsligt så kommer en utav de stora tvåbenta vareserna in, som bor tillsammans med Flisan. Hon brukar kalla denna för Bof.
Bof har inte varit hemma på 2 dagar. Och väl hemma så blev hon välkomnad utav Flisan. Bof klappade Flisan och började låta. Hon rotade i en kasse, och slängde helt plötsligt iväg något. Flisan blev nyfiken och gick iväg för att kolla vad det var. Väl framme möttes hon av en besvikelse, en stoppad pyramid utav något fult, strävt och rosa skräptyg. Snabbt så kom denna lukt, denna underbara lukt. Flisan kunde knappt bärga sig, blev helt galen. Hon var som besatt av den lilla billiga pyramiden. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen med den, hon sprang runt med den, bet på den, slickade på den. Men lyckoruset kom snart till sitt slut när Bof lät ännu mer, plockade upp pyramiden och la högst upp på hyllan. Flisan bara stirrade. Först på Bof, i hopp om att hon skulle ge tillbaka det hon nu saknar så, men insåg att det var lönlöst. Blicken drogs nu mot härligheten den själv.
Ska det verkligen sluta såhär? tänkte hon. Nej, jag måste verkligen ha den!
Nu så var det grovallvar. Flisan började klättra och hoppa, hylla efter hylla. Snart så var hon framme. Snart. Hon kände hur nästan hela kroppen började domna. Bara ett hyllplan kvar! Men Flisan skulle inte klara av det, utan somnade utav det rus hon tidigare haft.
När hon senare vaknade så var det en helt ny tidsålder, där robotar hade förslavat alla varelser som Bof. Från och med nu så började Flisans liv på riktigt. Här ifrån skulle allt gå som på räls.
Bof har inte varit hemma på 2 dagar. Och väl hemma så blev hon välkomnad utav Flisan. Bof klappade Flisan och började låta. Hon rotade i en kasse, och slängde helt plötsligt iväg något. Flisan blev nyfiken och gick iväg för att kolla vad det var. Väl framme möttes hon av en besvikelse, en stoppad pyramid utav något fult, strävt och rosa skräptyg. Snabbt så kom denna lukt, denna underbara lukt. Flisan kunde knappt bärga sig, blev helt galen. Hon var som besatt av den lilla billiga pyramiden. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen med den, hon sprang runt med den, bet på den, slickade på den. Men lyckoruset kom snart till sitt slut när Bof lät ännu mer, plockade upp pyramiden och la högst upp på hyllan. Flisan bara stirrade. Först på Bof, i hopp om att hon skulle ge tillbaka det hon nu saknar så, men insåg att det var lönlöst. Blicken drogs nu mot härligheten den själv.
Ska det verkligen sluta såhär? tänkte hon. Nej, jag måste verkligen ha den!
Nu så var det grovallvar. Flisan började klättra och hoppa, hylla efter hylla. Snart så var hon framme. Snart. Hon kände hur nästan hela kroppen började domna. Bara ett hyllplan kvar! Men Flisan skulle inte klara av det, utan somnade utav det rus hon tidigare haft.
När hon senare vaknade så var det en helt ny tidsålder, där robotar hade förslavat alla varelser som Bof. Från och med nu så började Flisans liv på riktigt. Här ifrån skulle allt gå som på räls.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
