iSleep

... BEEP BEEP BEEP BEEP ...
Jesper slår till alarmklockan reflexivt med ena armen. Klockan var 06:32.

---

Hårda vibrationer slår mot sängsbordet och Jesper vaknar med en bums. Kollar på klockan, fan! Den är 08:17! Han försöker lokalisera källan för vibrationerna. De kommer från hans mobil som han genast tar upp och svarar:
- Vart fan är du? Du skulle vara här för en kvart sedan!

Hastigt tog Jesper på sig sina kläder som han snart märkte var mycket skitiga. Jakten att hitta nya byxor tog 5 minuter. Klockan var nu 08:23.

Efter att ha yrat runt i cirka 4 minuter så var det nu bråttom. Shit! Klockan är 08:27. Jesper sprang ut från lägenheten och med snabba steg kommer han ner till gartuplan. Klockan 08:32 var Jesper på plats för dagens uppgifter!

Routern

Du kämpade hårt, du gick igenom mycket. Det har gått en lång tid från att du kom ur öppningen ur den krångliga lådan. Din tid är över nu. Med all information som du utan att klaga har vidarebefordrat, så finns det inget annat att beskriva dig som än en hjälte. Min hjälte. Jag låter dig nu vila i frid. Du kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.

Yours truly
Jesper Andersson

Förnuft

Med stor förväntan klickade jag på Play. Sex otroliga år, och snart skulle det vara slut! Snart så skulle jag vara helt förstående. Allt skulle bli helt kristallklart.

En och en halv timma gick. Jag kollade, det var tio minuter kvar nu. Tio minuter! Gu vad spännande! Snart. Snart så kommer jag förstå allt! Länken mellan de paralella världarna, ön... Allt!

Jag tror... Jag tror... Jag fattar inget. Sex år. Sex långa år, sex otroliga säsonger. Jag känner mig helt lost nu.

Första gången

Jag eskorterades ut till bilen. Jag visste att något var på gång. Jag var rädd, jag blundade samtidigt som jag höll för ögonen. Jag kunde känna att vi svängde höger, höger, vänster, höger... sedan 2 timmar på ett flyg. Höger, höger och sedan vänster. Bilen stannade, jag tittade upp. Vi var på en stor asfaltsplan. Föraren klev ur bilen, tryckte över mig på förarsidan.

Jag vred försiktigt om nyckeln och bilen startade. Med ett skutt var vi iväg och luften yrde i mitt hår. Min framtid var räddad!

Fötter

Med eleganta steg trippade jag genom korridoren, då jag plötsligt blev stoppad av en mustaschprydd kvinna. Hon och hennes kumpaner höll mig fast i den något bekväma sitsen, tog fram sin penna och stunden senare var jag åter igen fri. Det tog ett tag innan jag kunde förstå vad som hade hänt, allt gick så snabbt. Även jag var nu prydd med en snorbroms som lös upp hela mitt ansikte.

Ananasen

...och greppade tag om den gyllene ananasen, ett stort flin jublade i mitt ansikte. Jag är härskare över kungariket Mantorp! ...

Jag vaknade och kände en extrem ångest, var allt bara en dröm? Allt var så verkligt. De små sjungande dvärgarna, de lekande trollen och... Nej! Fan också.

Besviket tog jag på mig kläderna. Magen kurrade och jag gick ledsamt ner för trappan och in i köket. Jag öppnade kylen och började snoka efter något att äta, och plötsligt! Där låg nyckeln. Nyckeln till ananaskammaren var placerad precis mellan osten och smöret, fyndigt gömd bakom apelsinsaftens tillbringare. Jag tog upp nyckeln som var klädd i guld, tittade mig omkring... Var det ingen dröm?

Not to be continued.

ehw00t?

Shutdown kämpade hårt, och har nu fattat en ny anding, ett nytt liv väntar. Startup!