Test...

... som misslyckades.

Masterchef Australia

Jag reste mig ur sängen, fick på mig mina kläder och insåg att jag hade en halvtimma till godo. Jag gick ut i köket för att göra mig något gott inför den stora händelsen, men insåg snart att det inte fanns någon mjölk hemma. Efter vidare inspektion så fick jag nöja mig med rågmackor* och saft. Plötsligt så kände jag ett hårt knip i min mage och jag var tvungen att uträtta mina behov.

Mitt under utförandet på den vita porslinsitsen så hör jag en bekant jingel... Klockan var 14:00 och jag var knappast färdig. Jag skyndade mig ner till järnhandeln för att kränga ut lite högaktivt plutonium för att kunna få min Flux capacitor till 1.21 jiggawatts så att jag skulle kunna resa tillbaka i tiden med min DeLorean och börja om denna morgonen på nytt.

Det visade sig att det var Tom som fick åka ut i dagens Smak-duell.

Dagens fråga: Vad är TiVo?

* Tre skivor skinka per macka

Slaying the Virus

After a long time since last, I heard a soft susurrus... It was my dead friend infected by the horrible virus. I couldn't let this happen. I had to try to give him life, once again!

I took my new-found sword and pushed it into the CD-ROM and slapped him in the face! The virus was under my command. He was not willing to do what I told him, but in time he couldn't bare the pain. We started to co-operate, fixing whatever he had done to him. I promised to spare him his life if he helped me.

Minute after minute, hour after hour.. Eventually he was alive! And functionally better than the time before he got infected. He was cured from the virus who now was struggling to free itself from my grip. I told him:
- I would never let you do this to any other, and I can't trust you that you wont.
I pushed my sword through his heart and ripped his head off. He would never do any harm no more...

Virus

Det var en gång för länge sedan. Det var i fredags klockan 2. Jesper hade precis kommit hem för att sätta sig vid datorn och slukas in utav den virtuella världen. Men det var inte vad som hände.

Så fort Jesper klickade på start-knappen på datorn, så slogs han av att något var fel. Datorn var infekterad! Han gjorde allt i sin makt för att stoppa viruset från att ta över datorn, och så snart som hjälten Avast skulle börja sitt korståg mot viruset så startades datorn om. När den väl startade igen, så var Avast död. Jesper hade nu förlorat kampen om datorn och alla rättigheter till den. Han bröt ner i en sorg så förödande att han var tvungen att äta en macka...

Sedan dess Jesper aldrig varit sig lik.

Simon says

Jesper reads next to toenails. Jesper prohibits the usable driver into a universe. Jesper doses toenails. Jesper crowns an expressed ladder.

Every insulted funeral swears the shape. Toenails waffles! Above our unused candidate marches the patronizing antidote. The wired wire thinks. The revolutionary sounds Jesper. How will toenails fail inside the champagne?

Kylskåp

Fettet fräste i stekpannan och jag visste att det var dags. Jag la i de två hamburgarna som snart skulle bli min måltid. Jag förberedde bröden, skar med stor precision upp tomaten, löken och drog sakta bort ett blad från salladen med ett noga ryck.

När väl hamburgarna var färdigstekta så greppade jag stekspaden, drog över den ena efter den andra till respektive bröd. Jag lade på salladen, tomaten och sist löken. Och som pricken över i så tillförde jag även ketchup. Jag la en av hamburgarna på ett fat och parkerade mig i vardagsrummet.

Min blick kunde inte slitas ifrån den, det mästerverk som nu bara väntade på att få betjäna mina smaklökar in i det sista. Jag sträckte mig efter hamburgaren, tog en tugga. Direkt så kände jag att något var fel! Detta kändes inte rätt... Ingen dressing!

Not to be continued

Förändringen

Det var en dag i en månad. Klockan var cirka 19:34 och datorn började bluppa mer än vanligt. Det kom så mycket ljud från MSN så att man skulle kunna tro att den sjöng för mig. En sång utan dess like! Jag närmade mig och tittade varsamt på skärmen, drog musen till det orangea fältet nertill och klickade...

Jag vaknade upp dagen efter utan något minne från vad som hade hänt. Jag vaknade upp som en ny människa. Jag kände ett så ohyggligt stort hat. Ett enormt vrede! Jag skulle aldrig bli mig lik igen...

Tillägnat Jumboräkan och Furbieboi